jag mår bra...?

jag mår bra. jag mådde bra i morse och jag mådde bra igår. och som jag minns det även dagen innan...det är något som är fel. jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig. hur länge kommer det här att vara? kan jag lita på att vara på bra humör imorgon...?

jag är inte van vid att lita på mig själv. jag kan gå och lägga mig i ett ganska lugnt tillstånd ibland, för att vakna upp med en baksmälle-känsla som trycker över ögonen och spänner i huvudet. som snör åt halsen och trycker fast mig i sängen. oftast efter en tung och mardrömsfylld natt.

men jag har sovit bra, inte för länge. och drömt fina drömmar. är det sommarvilan som gjort det? är det solen och havsutflykterna? sällskapet av min familj? och återigen: hur länge kommer det här att vara?

till detta tillstånd (varaktigt eller ej) hör som tur är känslan av att vara nöjd med att bara säga:
jag mår bra nu, och det känns underbart!

damn you, jäkla mardrömmar!

hade jobbiga drömmar inatt igen, det är som om jag bearbetar så mycket just nu. jag kämpar verkligen mot mina demoner.

i natt handlade de mest om utanförskap, att vara den där supertrevliga tjejen som aldrig riktigt får vara med helt på toppen, för att jag lägger så mycket energi på ALLA. jag vägrar göra skillnad på folk, vägrar tro att "coola klicken" är den som är bäst att tillhöra. eller är det kanske så att jag inte riktigt vågar? inte riktigt tror att jag platsar? för är det verkligen DE som inte låter mig vara med....eller är det i själva verket JAG SJÄLV?...

foto lånat från missmagicgirl.blogspot.com

promenader

det är sommar och det gör mig glad för att jag kan ägna mig åt det som håller mig på gott humör och räddar mig ifrån att klättra på väggarna:
promenader genom staden
promenader vid vattnet
promenader genom stockholms grönska

alla har sitt sätt att meditera eller rensa hjärnan. att få ur sig ilska eller upptäcka ny tankar och idéer. jag älskar mina promenader. de ger mig distans och får mig att känna mig som en del av mänskligheten. en del av världen.

en söndag i rinkeby

på väg ut på söndagsutflykten till ulriksdals slott tappade vi bort oss. det är jätteenkelt att hamn på fel sida om E18 N. vi snurrade runt jag vet inte hur länge och började bli lite hungriga.

då såg vi räddningen. från huvudleden ligger rinkebys höghus synliga. och med söndagens löpsedlar färska på näthinnan kändes det helt naturligt att glida in i rinkeby. på en liten upptäckarresa i okända kulinariska sfärer. eller åtminstone på jakt efter lite nötter och frukt.


så här i efterhand kan det nästan kännas morbidt. som att gå in och skända. att semestra bland sörjande. att skratta och skämta bakom våra coola solbrillor när folk stod och pratade om den sorgliga branden och om de omkomna.


precis efter vår lilla shoppingrunda inne på Rinkeby Oriental kändes det som om vi upptäckt en oas, en myllrande annan värld utanför Stockholm. som om vi varit ute på en resa långt bort. vi hade energi efter det samt ett litet matförråd för kommande svackor.


så här dagen efter undrar jag varför det känns så fel att ha svischat förbi rinkeby sådär. som en drive through-marknad. för att vi kände oss lite upptäckarsugna och hungriga. för det går ju inte att sticka under stolen med att det finns problem i rinkeby. att det finns problem i sverige. och att vi alla är inblandade. och jag måste tyvärr erkänna att jag nog, hur cool jag än försökte spela, kände mig mer avslappnad i bilen, när vi väl hittat spåret mot ulriksdals slottsträdgårdar.

DN

SvD

feng shui

har en riktig rensning i lägenheten och på vinden, försöker dessutom sälja av det jag ej behöver. det känns lite lättare bara av att slippa känna tyngden av alla onödiga, trasiga eller fula ting. ska leva lite mer feng shui. inga aggressiva hörn, inga speglar mot sängen, inget förråd fyllt till bredden, inga trasiga kläder i garderoben.

Wikipedia

"fejk shui" i Journalisten

om färger i DN

ååå du bitterljuva dekadens....

jag sitter mest i min lägenhet och försöker jobba. inget inbokat. inget sällskap. grå tristess.

jag vill ju bara ligga på golvet med vänner, dricka vin och lyssna på LP-skivor, som en parisiska med gårdagens smink. och må som i the kooks "seaside" eller "naive". välbehövd dekadens. jag vill känna något!

nä men titta, där ligger ju jag!

idag gick jag ut på en promenad, och jag tror jag hittade mig själv. jag låg där, som en bortblåst fjäder. lite borglömd. och trampad på. men ändå i tillräckligt bra skick för att kunna flyga.
jag skriver ju allt det här för att jag vill komma tillbaks till mig sälv, bli levnadsglad igen och kunna njuta av att vara just den jag är. så: screw depression! jag är ju grym!

jag tappade bort mig någonstans på vägen mellan att bli något och bara vara. jag har testat hundra stilar, alla typer av klubbar, barer, killar. men jag kan inte komma bort från den jag verkligen är. det kan kännas som ett steg tillbaks, att bli som jag var. men kommer flygar så mkt lättare!
jag vill ju sitta i ett slitet linne med en kaffe i handen och klinka på mitt piano om söndagmornar.jag vill ju dejta en kille som jason schwartzman!jag vill upptäcka ny musik, ny filmer, nya fantastiska människor!läsa om speciella personer med en historia att berätta.jag vill ta det lugnt ibland, och vara som jag är, med trasiga jeans för att de är BEKVÄMAjag vill ha svart för att det är jag, inte för att det är det nya svart...jag vill vara som jag, för jag är bra, och jag är ju egentligen (nästan) fullkomligt nöjd.